Jag sitter och funderar... förrutom föregående inlägg så är det mycket annat som snurrar i mitt huvud. Bland annat en person som sårat mig, så jätte jätte mycket, hur folk verkar uppfatta mig och vad som väntar mig...


Men en av sakerna.. hur folk verkar uppfatta mig, det är något som dykt upp i mitt huvud mycket på sistonde. FÖR att folk har försvunnit ur mitt liv, jag vet inte vad jag ska tycka faktiskt.

Bägge personerna har frivilligt valt en annan väg. Den ena kunde inte säga vad hon ville utan ljög och det kom fram. Det var synd, den personen har varit i mitt liv sen.. ja, jag var fem år typ. Vi har haft roligt genom åren, hittat på massa skit och glidit ifrån varandra för att sen hitta tillbaka. 
En ursäkt var det enda jag begärde, men ikket....

 
Den andra kunde inte lyfta telefonen och ringa. Efter tio år...  Inte ens när jag hade ringt henne 3 gånger när hennes telefon var sönder, när hon mejlade och berättade det och jag sa att hon kunde ringa från sina föräldrar till mina för det var där jag bodde just då.... Men nej, hon flyttade utan att säga något... och bara bröt upp allt.


Jag känner såhär inför detta ... Egentligen hade jag gärna haft kvar dom i mitt liv, mer än gärna. Men är dessa kraven för höga för att behålla vännskapen, då får det faktiskt vara så. Jag har vänner jag älskar till månen och tillbaka, jag behöver inte någon som inte kan anstränga sig för att stanna kvar när det kommer svackor.

Hoppas ni inser det en dag, men då är det försent, för nu finns det ingen väg tillbaka hit. Aldrig




Jag önskar er allt gott, för vad det gäller er, är jag likgiltig.


Utan inbördes ordning ♥ - Ippa, Malin, Wiky & Vevve - ♥