det känns som det enda jag gör är att kämpa mot mina egna spöken, dagligen... det börjar bli tröttsamt nu.

Hur ska man klara det när man påminns så ofta som man gör. Min förrut dagliga påminnelse har jag fått en helt ny syn på, det är nu en påminnelse om kärlek.
Och att gå på platser som påminner mig går bättre, men ibland.... när jag ser denna människa kommer allt tillbaka till mig, som en käfftsmäll. Hur orkar du göra så, så ofta? 

Jag tror det hade varit nyttigast för mig att lämna kristianstad, för ett tag. Men vart ska vi ta vägen?